Med jamna mellanrum fick farsan nog och sa upp sig. -Det var anda ett redigt skitjobb det dar, kunde han saga. Det var bara att flytta pa sig igen. Nu sokte man folk pa Goodyear i Norrkoping. -Vad sager du, Hakan? sa han. Ska vi inte ta och flytta dit opp? Jag slar vad om att vi kan lara dom dar uppblasta ostgotarna ett och annat Det kunde vi ocksa. Farsan larde dem att solopassa i whist, och jag visade vad tuppaskinn var for nagot. Fast jag fick lara mig en del nytt jag med. I Sten Johanssons novellsamling Tuppaskinn moter vi barn och ungdomar som lever i en vanlig svensk var-dag, men anda...

-Vad har de egentligen sagt till dig? undrade jag. -Inte sa mycket. Bara att de kanske maste operera igen, for han har flera blodningar. Hjarnan har tydligen studsat omkring darinne och slagit i pa bada sidorna. Jag fick en bild av en liten valnotskarna som studsar hit och dit inne i den tomma och odsliga huvudskalen pa pappa. -Ja, dar ar val gott om plats, sa jag. Hon tittade lite konstigt pa mig. Sedan log hon liksom pa forsok av nagon outgrumlig anledning. -Vi maste lara kanna varandra, du och jag. Maste vi, tankte jag och tryckte tillbaka den dar valnotsbilden. I Sten Johanssons fjarde...

Hon har satt sig upp, haller ett finger i boken och stirrar ut over Egeiska havet. -For mig betydde det i alla fall nagot, sager hon utan att se pa honom. -Jag fattar, men vad ska jag gora? Det har hant. Jag skulle onska att jag kunde gora det ogjort. Men det gar inte. Hur lange tanker du grava ner dig i det dar? Vi akte ju tillbaka hit for att borja om och ga vidare Hon vander sig mot honom och moter hans blick. -Jag antar att det betydde nagot for henne ocksa. Eftersom hon fortsatte att ringa. Det ar tydligen bara for dig som det inte betyder nagot. Det ar sjukt I de tjugo novellerna i...

Flickan tittar ner pa henne. -Du ska fan inte saga nagot Javla ackel Mamma och dotter stirrar tyst pa varandra. Till slut forsvinner Ida upp till sitt rum. -Har hon varit besvarlig pa sista tiden? sager jag och stracker mig efter whiskyflaskan. Men Madeleine svarar inte. Hon sitter tyst en stund, tar sedan flaskan fran mig och slar upp at sig sjalv. Dricker, snurrar glaset i handen, funderar. -Det ar en sak jag maste beratta, sager hon till slut. Sten Johanssons tredje novellsamling Placebo utgors av tio monologer om kroppsliga begar som har kommit pa avvagar. Det ar inte alltid sympatiska...

Marina kaj Tomas: du svedoj kun malsamaj originoj, kun sortoj malsamaj, kies padoj jen krucas sin jen malkuni as. Neatenditaj eventoj kaj revelacioj formas ilian rilaton, is Marina malaperas - kaj e poste. Sten Johansson verkis modernan romanon, pri memperdo kaj memtrovo, pri Svedio de la 70aj jaroj is hodia, kun ri a mozaiko de tridimensiaj rolantoj. Tekstofluo ne iam kronologia efikas filmece kaj katenas la atenton. Johansson estas sendube unu el la plej produktivaj esperantistaj verkistoj kaj tradukistoj. Majstro de la novelarto, li verkis krimromanojn, kaj lastatempe anka publikigis...

Stefan veki as en prizono. De tempo al tempo, du policanoj pridemandadas lin pri krimo kaj aliaj okazinta oj, pri kiuj li ajne nenion scias. La longaj horoj en la prizono revenigas al li pasintajn renkonti ojn, amojn, agojn - memorerojn, kiuj pa on post pa o prilumas terurajn sekretojn. -- Sten Johansson uzas fascinajn rakonto-teknikojn en i tiu psikologia romano pri krimo. La plej evidenta estas la retroiro: Dum la tempo en la prizono ajnas ne movi i, iu apitro tamen kondukas la leganton al pli frua periodo en la vivo de Stefan - de lia profesia kariero meza ula tra adoleskaj amoj is la frua...