Pierre-Joseph Picot de Clorivière, S.J. (1735-1820) var en fransk jesuit, tänkare och mystiker som levde under den franska revolutionens tidevarv. Hans omfattande skriftställarskap spänner över vida områden; bl.a. var han en skarpsinnig kritiker av upplysningens och den franska revolutionens idéer, men också dramatiker, poet och översättare av Milton samt författare av flera djuplodande andliga och teologiska skrifter, varibland särskilt märks hans omfattande och alltjämt opublicerade apokalypskommentar, hans biografi över S:t Louis-Marie Grignion de Montfort och hans nu till svenska översatta lilla bok om bönen. Hans liv kom på många sätt att bli mycket dramatiskt, då han beslöt sig för att med fara för eget liv stanna kvar i Paris under revolutionen och terrorn för att där som präst på olika sätt understödja de förföljda katolikerna. Napoleon fruktade honom och lät spärra in honom i Tempeltornet, i samma rum som Ludvig XVI tidigare inväntat sitt öde. Han grundade också två katolska ordenssällskap, Jesu hjärtas sällskap (Société du C ur de Jésus) och Marie hjärtas sällskap (Société du C ur de Marie), och kom på sin ålders höst, efter Napoleons fall, att bli den som återupprättade jesuitordens franska gren. Framför allt var han en innerlig katolik och mystiker, som själv levde i det andliga äktenskapet med Gud och gjorde allt för att leda andra själar hem till Gud. När han avled 1820 var hans omgivning övertygad om att han var ett helgon.