I Marsfjällets skugga

ISBN-13: 9789174636727 / Szwedzki / Miękka / 2015 / 244 str.

Bernhard Nordh

Opis

I Marsfjallets skugga bygger pa de berattelser som forfattaren Bernhard Nordh fick hora nar han sommaren 1936 besokte byn Marsliden i Vilhelmina fjallvarld. Bland sagesmannen fanns Jonas Larsson som var en av de barn som tillsammans med sina foraldrar Britta och Lars Palsson och ovriga fem syskon gick den langa vagen fran byn Fjallboberg till foten av Marsfjallen for att dar skapa sig ett battre liv. Aret var 1856 och Jonas var tre ar. I boken, dar namnen pa manniskor och platser ar helt autentiska, skildras den svara livssituation som familjen Palsson hade i Fjallboberg med svalt och ogina grannar. Drommen om ett battre liv var starkt och nar Lars fick mojlighet att kopa ratten till ett nybygge vid Marsfjallet slog han till aven om han inte forstod inneborden i kopehandlingarna helt och hallet. Nar familjen efter en farofylld och aventyrlig vandring kommer till platsen for nybygget finner man att skogen ar nedbrand - dar finns inget timmer till husen pa nara hall - det far slapas fram langt ifran. Britta lyckas dock satta de forsta potatisarna i marken pa ett litet upprojt land, som an i dag ar i bruk i Marsliden. De forsta aren pa nybygget blir fyllda av svarigheter och motgangar. En vinter ar svalten ett faktum och i sin fortvivlan fangar Lars lamlar, det enda villebrad som finns i den helt ode trakten. Han kokar lamlarna och bjuder familjen pa soppa men kan omojligt ata sjalv. Till slut tar dock hungern overhanden och aven Lars slickar girigt i sig av den feta, narande och livgivande soppan. Den som en gang last om lammelsoppan som Bernhard Nordh beskriver den, glommer den aldrig. Forfattaren beskriver med stor kanslighet de stundtals mycket spanda relationerna mellan nybyggare och samer. Bland annat hjalper Lars en sameflicka som bryter benet pa fjallet och det for med sig manga forvecklingar men historien far till slut en positiv upplosning. Aven forhallandena mellan Palssons och andra nybyggare kunde vara spant. Sa smaningom vinner dock La"

O autorze

Bernhard Nordh (1900 -1972) var en av Sveriges i särklass mest älskade och lästa författare under fem decennier. I ordets bästa bemärkelse var han en "folkförfattare". Sitt stora genombrott fick han 1937 med romanen I Marsfjällets skugga.
Bernhard Nordh var av statarsläkt från trakten av Tierp i Uppland. Han rörde sig i ungdomen över stora områden i Sverige sökande efter arbete. Han var politiskt radikal och stod syndikalisterna nära. Till yrken han prövat hör rallare, skogsarbetare, gjutare och torvarbetare. Sin första novell sålde Nordh till veckopressen 1926. Sina vandringsår har författaren skildrat i de självbiografiska böckerna Kämpa mot ödet (1949) och I min gröna ungdom (1951). Nordh debuterade som romanförfattare med Jorden är god (1936) och skrev totalt tjugosju romaner, varav ett tjugotal är norrlandsskildringar. Romanen Flickan från fjällbyn såldes 1945 i sextiotusen ex på fyra veckor vilket då var svenskt bokrekord.
Totalt har Nordhs romaner i Sverige tryckts i nära tre miljoner ex. Hans böcker har översatts till sju språk och tre har filmatiserats.
Sommaren 1936 anlände Bernhard Nordh till Marsliden och fick god kontakt med innevånarna i byn. På underlag av deras berättelser och dåtida dokument skrev han romanerna I Marsfjällets skugga (1937) och Fjällfolk (1938), som beskriver fjällbyns tillblivelse och första uppodling under det sena 1800-talet. Han beskriver möten mellan samer och nybyggare ovanför odlingsgränsen och betonar gärna inslag av spänning i handlingen. Han befolkar vildmarken, ger den röst och konturfasta kroppar och undersöker den tankerymd som växte fram mellan de män ni skor som i mitten av 1800-talet dristigt sökte sig längre upp mot fjällen för att bli nybyggare, och få en bit mark och ett liv som de kunde känna var deras eget. Det är ett liv fullt av umbäranden, av bokstavlig daglig kamp för brödfödan och livet, men ändå skildrat med värdighet och självklar respekt.
Bernhard Nordh har sitt särskilda signum som författare i förmågan att sinnliggöra och synliggöra. Sida vid sida med den naturegna dramatiken, till exempel i kampen mellan en vargflock och en älgtjur, blir de mänskliga känslodramerna helt rimliga. Då är det inte "vildmarksromantik", då är det på riktigt.
Bernhard Nordhs berättelser har den kvaliteten - den står sig än idag; det smakar, doftar, känns och berör.
(Delvis från Annelie Bränström Öhmans text i Bernhard Nordh-sällskapets årsskrift 2014)